Mänskliga rättigheter som ”lista” eller ”kultur”

Mänskliga rättigheter uppfattas ofta som en lista över goda ting som var och en kan göra anspråk på och som staten ska tillhandahålla eller skydda. På listan står det sådant som yttrandefrihet, rösträtt, utbildning och hälsa.

Det är inte fel att se det så – jo lite, och jag ska förklara hur – men jag vill flytta fokus från ”rättighetslistan” till de politiska och sociala förutsättningar och villkor som utgör vad vi kan kalla för en ”rättighetskultur”. Hur kan en rättighetskultur se ut? Vad kräver den?

Med exempel från ett pågående forskningsprojekt om digital exkludering i den kontantlösa ekonomin kommer jag att reflektera över skillnaden mellan att se mänskliga rättigheter som ”lista” och som ”kultur”, och över bibliotekens roll i rättighetskulturen – som kunskapsinstitution och demokratisk arena. 

Fotografi av Lena Halldenius

Lena Halldenius


Lena Halldenius är filosof och professor i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet. Hennes forskning ligger inom politisk filosofi och filosofihistoria, med fokus på frihet och rättigheter. Hennes senaste projekt är tvärvetenskapligt och studerar hur övergången till ett kontantlöst samhälle påverkar socioekonomiskt utsatta grupper.